Quantcast
Channel: Johanna i Kulla
Viewing all 131 articles
Browse latest View live

En bortglömd bukett och lite färgkrockar

$
0
0
Tittar igenom bilder på datorn och hittade de här bortglömda på en fantastiskt fin bukett jag fick av mamma och pappa efter att Britta fötts.

Jag älskar ju färgkrockar, och rött, rosa och oranget är en färgkrock av rang om man frågar mig. Mamma vet efter otaliga diskussioner i min barndom o vilka färger som passar ihop på kläder att jag älskar just de färgerna. Börjar dock ha lite förståelse för hennes skepticism när det gäller mina klädval i början på 90-talet efter att ha fått en precis likadan dotter själv. En som gillar färgkrockar och massor av mönster. För nåde den som försöker bestämma om vad Edith ska ha på sig. Färger och mönster i alla ära, men det kan faktiskt bli liiite mycket ibland. Äpplet faller som bekant inte långt från trädet...


Möjligtvis kan det alltså bli för mycket färg när det kommer till kläder. Möjligtvis. 
Men knappast när det gäller blommor.


Rosor, rununkler, tulpaner, eukalytptus och ormbunkar. Fin kombo! Kanske inspiration till en fredagsbukett imorgon?


Ur telefonen

$
0
0
Här kommer ett gäng instagrambilder från senaste tiden. Visst vet ni att ni kan följa mig där också?  @johannaikulla heter jag där med såklart!


1. En nyföddbild på Britta från BB. Soligaste leendet som var lika omedvetet som gulligt. 6 veckor är hon nu. Inte klokt!
2. En fredagsbukett. Påskliljor och krikonblom från trädgård. Äntligen!
3. Matpaus på verandan i Grönshult.
4. Jag har köpt en palm!
5. Han som tror att vi äntligen fixat egen säng till honom...
6. Vårpromenad och en massa färg.
7. Typisk söndagsmorgon.
8. Att ha en farmor som stickar en massa finheter. Hon har det bra förspänt i livet, Britta.
9. <3


Att bära

$
0
0


I samarbete med littlebloom.se

När vi fick vårt första barn var en av de första sakerna jag skaffade en bärsele. Och så fort hon passerat 3,5 kg, som barnet måste väga för att bäras i selen, började jag bära henne i selen då och då. Det här med att ha barnet nära samtidigt som händerna är fria är ju helt fantastiskt bra, men trots att selen skulle vara ergonomisk både för bäraren och barnet fick jag så ont i axlar och nacke att den där selen mest blev liggandes. Lika dant när Sixten var liten.

Den här gången brydde jag mig inte ens om att packa upp selen, men började istället se mig om efter en bärsjal som jag hört skulle vara bättre. Egentligen hade jag inte några större förhoppningar om att det skulle vara skonsammare för axlarna, och så var jag ganska skeptiskt till det här med knytandet som kändes så krångligt. Men värt ett försök ändå. För om det med första och andra barnet varit bra att ha armarna fria, så är det ju ingenting mot vad som behövs när en ska bära omkring på en liten igen samtidigt som treåringen och femåringen härjar runt. Ni hör ju. Egentligen skulle en ju behöva klona sig!


Så jag hade bestämt mig för att testa bärsjal, men tyckte det verkade så himla knepigt att hitta rätt sort i den djungel det visade sig vara.
Till slut hittade jag in till nätbutiken littlebloom.se och gillade deras koncept med ekologiska barnartiklar. Allt ifrån kläder och leksaker till tygblöjor och nappar. Även sjalar.

Maria som driver butiken rekommenderade mig att testa trikåsjalen Aldoria Bambu Soft. Just trikåsjalar brukar rekommenderas att börja med eftersom de är lätta att knyta och mysigast till de nyfödda. Den här varianten är gjord i ekologisk bambu som är ett svalt material (perfekt när det snart är sommar!) och dessutom allergivänligt. Funkar det med amningen, vilket det inte gjorde för oss den här gången, ska det gå att amma i en sådan här sjal med. Jag kan dock meddela att det funkar utmärkt att flaskmata i sjalen också!


Britta trivs så utomordentligt bra där i sjalen. Inte konstigt tänker jag. Måste ju vara det närmaste hon kan komma hur det kändes att ligga inuti magen. Att guppa fram och lyssna på mina hjärtslag.
Närheten och bärsättet sägs dessutom hjälpa till att utveckla barnets psykologiska och motoriska färdigheter.

 Och jag trivs med den! Många timmar varje dag har jag använt den och inte blivit trött i axlarna på samma sätt som med selen alls. Fantastiskt mysigt och faktiskt inte svårt att knyta överhuvudtaget. Vi använder den både inomhus och utomhus, för det är väldigt skönt att inte behöva släpa med vagnen alla gånger.
Trikåsjalar som den här går att använda tills barnen är ungefär ett år, eller väger ca 10 kg. Efter det är det dags att byta till en vävd sjal som är stadigare.

HÄR hittar ni bärsjalen Aldoria Bambu soft. Vår är i färgen grå, som är en fantastiskt fin gråblå nyans.

Inlägget är ett samarbete mellan Johanna i Kulla och www.littlebloom.se

Bonjourblogs pysselstafett!

$
0
0

Trumvirvel och fanfar...! Idag drar vi i Bonjourblogs igång en pysselstafett! 
Varje torsdag kommer någon av oss publicera ett pyssel, och först ut är Emmy som är en pysslare av rang!
Kolla bara in de fina askarna hon gjort här ovan.
Nästa vecka skickas stafettpinnen vidare till Bonjourvintage-Madeleine, sedan Emmas vintage, mig och sist ut Isabelle Pedersen. En hel massa pysselinspiration framöver helt enkelt. Grymt va? 

Extra roligt vore om ni ville vara med! Har ni inspirerats av något av våra bonjourpyssel så tagga det med #bonjourdiy så vi får se!




Sista tidens loppisskörd

$
0
0

Nu tycker jag att det verkligen är på tiden att jag visar upp några av sista tidens loppisfynd! För det har faktiskt blivit både ett och annat efter att Britta föddes. Jag tror jag hade någon slagt uppdämt loppisbehov efter att många månaders graviditetskrämpor satt käppar i hjulet för loppisturerna, så sista veckorna har jag nog gått nån loppisrunda nästan varje vecka.


Till exempel tjongade jag upp ett par tjugor och fick med mig den här från en loppis i Mariannelund. Min tredje mandelkvarn. Helt nödvändigt förstås. Och har en tre av nåt så räknas det som en samling. Så numera är jag mandelkvarnsamlare utan att för den delen ha malt någon mandel överhuvudtaget.
Kan inte hjälpa att de är så fina bara.



Och på samma loppis hittade jag två exemplar till nästa samling. Den med röda blomtavlor! Har tänkt mig att den ska få hänga på väggen över pianot i ett par år. Men de perfekta tavlorna har inte dykt upp förrän nu! De två till höger köpte jag häromveckan, och visst passor de perfekt ihop med de två till vänster?
Ett par tavlor till så är vi nog i hamn med den där tavelväggen...


(Palmen köpte jag också nyligen efter att ha suktat efter en "Downton Abbey-palm" ett bra tag. Bortsett från att jag inte än äger nån bra och tillräckligt stor kruka att ha den i så är jag hemskt nöjd!)



Står man vid pianot ock kikar åt andra hållet får man syn på det här. Mitt största och finaste fynd på länge tror jag. Jag fick en förmiddag syn på det här fina 60-talsskåpet på Erikshjälpens facebooksida där de brukar lägga upp bilder på saker i butiken. Snabbt som ögat åkte jag in och letade reda på det, men blev lite snål och gick ett par varv i butiken innan jag kom på att jag inte köpt en pryl för över hundralappen på lika många år. Klart som tusan att jag skulle ha det där skåpet. Förvaring kan en ju nästan inte ha för mycket av. Och som jag är glad att jag köpte det. Blir lite pirrig i magen varje gång jag går förbi det!


Snyggaste möbeln jag äger tror jag rent av!

Den minimala försådden

$
0
0
Vissa saker får ju bara stryka på foten när tiden och orken inte räcker till. Förra året vid den här tiden var varenda fönsterbräda full av små plantor och sättpotatis som höll på att gro och bli redo för jorden. Den här våren nöjer vi oss med att direktså lite i landen så snart det blivit ett uns varmare i jorden. (Ganska snart förmodar jag med tanke på dagens varma väder!)


 Fast helt kunde vi inte hålla oss förstås, jag och barnen. Edith hade valt ut en påse med dahliafrön i affären, och Sixten fick stoppa ner lite sockerärtsfrön i jorden.


Fröpåsar, jord och det gamla bakbordet jag använder som planteringsbord fick åka fram för några veckor sedan.


Och nu ser det ut såhär. Eller till och med lite ännu mera grönt på Sixtens tallrik eftersom bilden är tagen för drygt en vecka sedan. Nu väntar de på att få flytta till större krukor!


Kanske att vi till helgen tar och sår litegrann i jorden ute. Tänker mig lite spenat, mer sockerärter, luktärter och kanske lite morötter. Och lite blandade blomfrön som jag torkade i höstas. 



Bonjour DIY - Madeleines blomsterdiadem

$
0
0

Igår var det ju torsdag, och det betyder sedan förra veckan att Bonjour Blogs pysselstafettpinne skickas vidare. Den här gången var det Madeleines tur. Och vilket pyssel sen!
Är ni pysselsugna i helgen tycker jag absolut ni ska testa att göra hennes somriga blomsterdiadem.

Nästa vecka är det Emmas tur att komma med ett pyssligt DIY-tips!
Hänga gärna på vår pysselstafett genom att tagga era pyssel med vår hashtag #bonjourdiy vettja.

Bonjour DIY - Emmas tipi-tält

$
0
0
Vilken hiskelig tur när man inte hinner med att blogga ett endaste dugg att man har sånna kreativa och flitiga bloggkompanjoner! 
Den här veckan var det Emmas tur att axla DIY-ansvaret hos oss i Bonjour blogs, och det gjorde hon med bravur.
Ett tipi-tält på max en timme. Vilken superidé!


Hoppas verkligen jag får till att sno ihop ett åt barnen. Både kul att leka i och bästa solskyddet i trädgården för Britta tänker jag.

Har ni inspirerats av något av våra pyssel? Kanske gjort Emmys askar eller Medeleines blomsterdiadem? Fota gärna ditt alster och tagga med #bonjourdiy så vi får se!

Nästa vecka är det min tur att bidra med ett pyssel, och veckan därpå Isabelles. Ni hänger väl med?



En snabbsummering av maj - Vitsippsbonanza, hästar och krigsattiraljer

$
0
0
 Jag har varit urusel på att blogga de senaste veckorna. Men för det inte sagt att kameran inte hängt med lite grann i alla fall. Idag tömde jag den äntligen, och därför kommer en hel hög bilder från de senaste veckorna. En snabbsumering av maj månad hitintills helt enkelt!




Våra grannar har skaffat hästar. Det bästa som kunnat hända en hästtokig femåring som har föräldrar som inte kan ett endaste dugg om just de djuren. När grannarna dessutom frågade om de kunde få låna hagen som gränsar till vår trädgård var lyckan verkligen gjord. Så här kan man hänga varendaste ledig stund om man heter Edith.


Och vitsipporna har blommat lika frenetiskt och överdådigt som varje år. Nu har de blommat färdigt för den här våren och det är nästan så det är lite skönt. På nåt vis går jag medan de blommar och försöker njuta, njuta, njuta vareviga sekund. Tröttsamt närapå. Fast sen gäller det förstås att njuta järnet av körsbärsblom och äppelblom och hägg och syren och... Snudd på jobbigt vackert är det helt enkelt!


Krikonblom och svartvinbärsblad. Och nu har nästan vartendaste träd blivit grönt.


Jag odlar ju inte så mycket det här året, men ett gäng trädgårdsväxter fick häromveckan hänga med hem. Bland annat en lilabladig basilika på stam! Supersnygg, doftar underbart och dessutom ätbar. Bra växt helt enkelt. Dock har den fått flytta inomhus ett tag pga kallt som vinter igen. 


Jag försöker göra lite jobb mellan varven, och förra veckan stylade jag och fotade ett jobb i vår trädgård. När fotandet var klart virade vi in oss i filtar och kalasade på rekvisitan.


Dan därpå packade vi in oss i bilen allihop och drog på spontansemester till Karlskrona! Det är sannerligen inte ofta vi kommer iväg så här års, så en nästan tre dagar lång minisemster i maj när vårbruket blivit klart kändes så vansinnigt lyxigt. Och vilken fantastiskt fin stad sen! Och  ändå åkte kameran knappt fram överhuvudtaget. Förutom när vi var på marinmusem och en utställning om gamla krigsattiraljer från första världskriget var så galet snygg. Kolla in färgerna bara...!


Hade lätt kunnat bosätta mig där bland missiler, manicker och snygga dörrar.
Fast vi åkte hem igen.

Det var snabbsumeringen av de senaste veckorna. Imorgon får ni hålla ögonen öppna, för då är det min tur att bidra till Bonjour blogs pysselstafett! 

Bonjour DIY - Ampel av konservburk

$
0
0

Torsdag innebär DIY-dag för oss i Bonjour Blogs, och den här veckan är det min tur att ta över pysselstafettpinnen!
Förra veckan gjorde Emma ett tipi-tält, Madeleine har gjort ett blomsterdiadem och Emmy fina askar med tapet. Nästa vecka är det Isabelles tur och så har vi gått laget runt.

Amplar syns numera överallt,  och kanske särskilt snygga makramévarianter. Orkar man inte knyta och trassla med snören men ändå vill åt känslan kan man göra min fejk-makramé-ampel!


Tidsåtgång: 20 min.

Sånt som behövs : Konservburk - här en i modell större, tapet eller tjockare papper, penna, måttband, hammare och spik, tjockt bomullssnöre, sax, träkulor, virknål och limpistol (eller annat smidigt lim!).


Börja med att mäta ut fyra punkter runt om burken där hålen ska sitta och gör sedan hål genom att slå igenom spiken.

Mät hur stor burken är och klipp ut ett en lika stor del tapet. Limma på! Gör sedan försiktigt hål med nålen genom tapeten där hålen i burken sitter.


Mät och klipp åtta lika långa snören. Jag gjorde mina ungefär 80 cm långa. Trä dem genom hålen i burken och gör en knut som stopp på insidan av varje hål.
Samla snörena och gör en knut som stopp för träkulorna och trä på ett gäng (Här använde jag virknålen till att dra igenom snörena.). Gör en knut längst upp.


Vänd burken upp och ned och slå fyra hål med spiken. Klipp ut ett gäng kortare snören (jag gjorde tre snören, ca 20 cm långa, till varje hål. Alltså 12 snören sammanlagt.). Trä snörena genom hålen och fäst även dem med en knut på insidan. Samla snörena och trä på ett par träkulor. Gör en knut och klipp snörena så det blir en snygg tofs längst ned. Klart!



Häng upp!

Om varför jag inte bloggar

$
0
0

Det har gått nästan fyra veckor sedan förra inlägget. Och anledningen till det har hållit på i ungefär lika många veckor och stavas grässkörd. Suck och pust. Inte brukar det ta så evighetsmånga veckor, men den här sommaren har det av en massa olika anledningar gjort det i alla fall.  Alltså är jag gräsänka i ordets rätta bemärkelse, och ser oftast inte så mycket som skymten av Jonas. Kombinationen mer jobb än vanligt på gården, och tre barn har gjort ekvationen omöjlig för mig att få ihop. Gissningsvis kommer det heller inte bli bättre förrän sommaren är över, och jag skriver inte det för att bli klappad på ryggen. Utan mer för att jag ska ha ryggen fri. För hur roligt jag än tycker det är att blogga, så är det det som kommer att få stryka på foten i sommar. Förhoppningsvis kommer det upp ett inlägg lite då och då, men inte särskilt ofta. Eller också gör det det. Men jag vill kunna släppa det på något vis. Att inte behöva känns någon stress. Blir det blogginlägg så blir det. Annars får ni följa mig på instagram ( johannaikulla heter jag där med såklart), för där går allt så mycket snabbare och lite mer i farten!


Nu ska jag ta en dag i taget med de här tre underbara. Underbara men krävande. Och än har inte ens sommarlovet börjat på riktigt. Efter torsdag är vi hemma jag och alla barnen prick hela tiden. Hela långa sommaren, och jag kan inte låta bli att bäva. Fast ändå längta. Sommar, sommar, sommar. Evighetslång och förhoppningsvis får vi njuta lite grann. Både njuta och längta lite efter hösten. Älskade, underbara och krävande ungar. Så glad jag är att jag har dem.


(Fotgraf - Sixten!)


(Fotograf - Edith!)



Och glad är jag också över att ni uthålligt kikat in här efter inlägg även fast det har ekat tomt. Förhoppningsvis hörs vi här nångång ibland i sommar, och annars hänger vi på instagram.

Tillbaka

$
0
0
Hej hörrni! 
Jag är tillbaka. Tror jag i alla fall. Och hoppas. Åtminstone är bloggmotivationen tillbaka, även om tiden ibland fortfarande tryter... Men jag har saknat er! Och blivit så fantastiskt glad när ni skrivit små meddelanden eller mail om att ni saknar min blogg. Så ofantligt glad har jag blivit. Tack snälla ni!

Första halvan av sommaren var så in i bomben hektisk, men andra halvan har varit i alla fall något lugnare än vad sommarmånader här på gården brukar vara. Tack vare torkan eller vad man nu ska säga. På grund av den torraste sommaren på år och dar och gräs som inte satt fart och växa förrän nu. Lugnare blev det ju åtminstone. Men trots att det blev lite lugnare hade jag ingen lust att blogga, och bestämde mig för att vänta med det tills jag kände att jag verkligen ville. Och dit har jag kommit nu tror jag. 


Det har varit en speciell sommar för oss. Av olika anledningar som jag nog inte tror jag ids berätta om just nu så har vi känt det nästan som att vi varit satta på paus. Inte paus som att vi saknat saker att göra, utan mer som att vi blivit tvungna att stanna upp och fundera på vart vi är på väg. Varför vi gör det vi gör och hur vi vill att framtiden ska se ut. . Vi är både Jonas och jag sådana som gärna bara kör på. Vi har många saker i görningen, varav Kulla såklart är det största projektet, och vi hittar ofta på nya saker. Sällan stannar vi till och utvärderar, vilket ju såklart är dumt. Men i sommar har vi verkligen gjort det. Och det har varit nyttigt. Nyttigt och jobbigt. Men nu känns det som att vi kommit ut på andra sidan en tunnel, med ny ork och energi och påminda om vad vi vill.




Så en bra sommar har det varit. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt skönt med höst. Tack och lov för hösten. Hoppas ni haft en fin sommar och vill fortsätta kika in här!


Tre saker

$
0
0
Tre bra grejer som hänt i sommar:


De här två! Lisa och Anna. 
I juli köpte vi två små killingar av lantrasen Göingeget. 
Vår katt Assar försvann ett par veckor i början på sommaren (men sen kom han tillbaka!) och jag fick lite ångest över hur känslokallt våra barn konstaterade att "Det är väl nån räv eller nåt som har ätit upp honom..." För lite så blir det faktiskt när barn lever med djur på en gård. De är vana vid att djur föds och dör, och trots att de ofta får favoriter bland djuren så vet de att en höna kan bli tagen av räven eller en tjur skickas till slakt. Livets gång liksom.
Men ändå. Varsitt eget djur att sköta och tycka om började vi leta efter... Och ganska snart bestämde vi oss för getter.
 Alltså, jag hade väl ALDRIG kunnat gissa hur mysigt det skulle bli med de här två. Som två små hundvalpar. Nu är de snart fem månader och har hunnit växa ganska mycket. De bor i en hage bredvid vårt hus, men är så pass tama att vi släpper dem lösa i trädgården då och då. Dessutom tränar Edith flitigt med dem och lär dem diverse cirkuskonster (som de inte redan kan vill säga - klättra i träd t.ex. - Piece of cake.) som att hoppa genom rockringar. Eller så springer barnen och getterna bara fram och tillbaka på grusvägen tillsammans. 
Häromdagen var vi faktiskt och hämtade hem ett par djur till, men de har inte hunnit fastna på bild än, så dem får ni kika på en annan dag... 


Och Britta har vuxit. Hjälp så klyschigt, men HJÄLP vad fort det går. Tredje barnet alltså. Om bara ett par dagar blir hon hela 6 månader.
 Hon är ett litet yrväder och gladast i Småland. Avgudar sina storasyskon, älskar djur och skrattar så det kluckar när någon grymtar som en gris.


Dessutom har vi den här sommaren kunnat ta en hel veckas semester på raken. Det är stort när en har en gård vill jag lova. Vi tog vårt pick och pack och hoppade på båten till Gotland och Fårö i mitten av augusti där vi hyrt en liten röd stuga ett stenkast från Fårösund. Fint som bara den och jag lovar att ni får se fler bilder därifrån så småningom!

Konservburkspyssel nr.2 - DIY styltor

$
0
0
Som ni vet vid det här laget tycker jag allra bäst om att pyssla med sådant som råkar finnas hemma. Just nu har vi överflöd av plåtburkar modell större eftersom Brittas ersättning kommer i dem. Mer än en burk i veckan har det gått åt sedan hon var en månad, så hej vad vi har pysslat med burkar. Jag har ju redan visat amplarna jag gjorde i våras, och här kommer pyssel nummer två;  styltor!


Kanske världens enklaste. Och mest uppskattade av barnen.


Sånt som behövs:

Konservburkar eller plåtburkar i vilken storlek man vill, eller råkar ha.

Vaxduk (Använde jag eftersom det är lätt att torka av om styltorna används utomhus. Men papper, tyg, dekorplast eller vad som helst funkar ju egentligen.)

Limpistol

Hammare och spik

Tjockare snöre

Gör så här: Mät burken och rita ut hur stor bit vaxduk som behövs. Mina burkar är 41 cm i omkrets och 16 höga. Lägg till nån centimeter att skarva med. 
Limma på duken på burken. Använd sedan hammaren och spiken för att göra hål på sidorna av burken (närmast botten). Trä ett långt snöre igenom båda hålen och knyt ihop det inuti burken. 

Klart!

Lyxstund

$
0
0
Igår efter lunch när Britta hade somnat blev jag sådär vansinnigt trött. Att då få lägga sig här i soffan och lyssna på när Jonas grejar med de stora barnen för att ta med dem ut är en sån obeskrivlig lyx. 
Först låg jag bara och lyssnade på Jonas otroliga tålamod med två lite småtrötta och truliga barn som ändå vill följa med pappa ut och jobba. Så tacksam över honom. Hur han sätter ett sådant värde i att kunna ha med barnen ut när han ska arbeta, även om det många gånger tar lite längre tid än om han skulle vara själv. 


Sedan hämtade jag favoritkoppen med kaffe och plockade fram mitt sommarprojekt.


Jag har varit ganska trött hela sommaren och inte orkat med så mycket kreativa projekt som kräver tankeverksamhet. Men ändå kliar det i skaparfingrarna om kvällarna, så jag satte igång ett långkörarprojekt som krävt knappt en tanke. En virkad filt, i samma garn, med samma maskor om och om igen. Meditativt och avkopplande att få arbeta med händerna samtidigt som hjärnan slipper jobba.


Och här kommer mitt tredje DIY-tips på temat konserv- eller plåtburk in. Nämligen en garnburk. Helt enkelt en lagom stor burk att ha nystanet i och ett lock med ett litet hål i att trä igenom garnet. Slut på garntrassel helt enkelt.


Klädde min burk i en gammal tapet som passar i vardagsrummet där virkningen oftast ligger. Smart och snyggt!


När vi var på Gotland, del I.

$
0
0
Den här sommaren går till historen för oss. Inte bara för att vi kom iväg på semester, det brukar vi ju visserligen göra även om det var länge sedan det semestern varade en hel vecka, men för att vi faktiskt vågade boka en stuga på Gotland, båtbiljetter osv redan i våras. Ni hör ju vilka våghalsar vi är. Nä planering brukar vi inte ha tid för. Under de hektiska sommarmånaderna på gården brukar det vara svårt att veta särskilt långt i förväg när det kommer att funka att vara lediga. Så våra semestrar är oftast väldigt spontana. Och det brukar faktiskt funka fint det med. Men det kändes så HIMLA lyxigt att få sätta sig i april och  BOKA en stuga. Det var liksom halva nöjet bara det. Och tänk att iväg kom vi, en vecka i mitten av augusti.


Vi hyrde en liten, liten, men väldigt fin stuga på Fårö. Alldeles intill Fårösund. 
Och så liten var den, att när vi stuvat in oss all fem samt all vår packning var det inte mycket plats kvar för fotografering. Så insidan förblir ofotograferad, trots att den var hemskt fin med kakelugn, trägolv och hela faderullan.


Vackert som bara den. Även om vi mest såg sundet i halv storm som det kändes. Vi lyckades nämligen pricka in de regnigaste och blåsigaste dagarna på hela sommaren. Men vad gör det. 



För när de flesta sommargästerna på ön åkt hem, och dagarna känns mer som höst än som sommar så kan man till exempel...


...få Sudersand nästintill för sig själv. Och säg den unge som bangar ett dopp (eller flera) bara för att det råkar blåsa halv storm och gröna isvågor rusar in mot stranden ( nä inte när jag tog den här bilden.). Inte våra i alla fall. Så härligt hade vi det ändå.


Men när vi hungriga lämnat ett folktomt Sudersand med siktet på legendariska Kutens bensin och Creperi Tati, förstod vi snart var alla människor höll hus. De stod i kö här för att få smälla i sig pannkakor och crepes. Så klart. Vi var inte sämre vi, så vi köade och köade, och fick tillslut in våra beställda galetter. Gott! Och fint. Vilket ställe.


Älskar när folk gör nåt helt fantastiskt av ingenting och en massa skrot. Hörde nån säga att mannen som öppnade creperiet näst intill blivit utskrattad på banken när han pitchat sin idé om creperie i den gamla macken. Tji fick de bankgubbarna kan en ju säga om historien är sann. 

Om kvällarna.

$
0
0
Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest.


Vi hänger in tvätten och tar djupa andetag av luften som är tung och söt av krikon som fallit till marken. Varje dag plockar vi en hink till djuren, men det är så rysligt mycket i år så marken under trädet ligger fortfarande röd.


Kyrkklockorna i backen ovanför hagen klämtar och ringer in helgen, och tröskan på andra sidan gården skyndar för att hinna tröska det sista vetet innan mörkret lägger sig.


Vi skyndar med maten till kvällshungriga djur, men dröjer kvar ett slag för att hinna njuta av kanske den sista ljumma kvällen. 



Stannar till vid getterna. Kliar öron. Klappar varma små djurkroppar.


Lite vete till ska tröskas, och vi smiter genom trädgården för att kika närmre.


 Så traskar vi inåt. Tvättar smutsiga fötter och kladdiga fingrar. Stoppar om varma små barnkroppar.

Det är om kvällarna det är som vackrast, och livet känns som allra mest. 


Småbrukardrömmar

$
0
0

Det säkraste hösttecknet i Kulla är när den här gamla skolplanschen åker fram. Ungefär när skolorna startar brukar jag få höstkänslor och rota fram den . "Hösten" heter den och är målad av Nils Asplund. Och visst skulle en nästan kunna tro att jag och Jonas börjat försöka efterlikna livet på en sådan här gård lite extra mycket på sistone...
För visst såg ni dem i förra inlägget?


Jodå. Vi har gått och skaffat oss ett par grisar. Ett par fina, präktiga damer av sorten Linderödssvin. Så det har minsann kommit hit både getter och grisar i sommar. 

Som jag skrivit tidigare så har vi i sommar gått och grunnat och funderat en massa på vad vi verkligen vill, och på något vis kommit till skott med saker vi egentligen velat ganska länge. Jonas har drömt om en massa olika djur ända sedan han var barn. Lite grisar, höns och getter till exempel. Och kor förstås. Och jag har de senaste åren också gått och drömt om ett lite mer småskaligt jordbruk än det vi haft. Men det har känts som en omöjlighet för oss, i synnerhet om vi vill vara kvar i Kulla. Och det vill vi ju.
Men så var det som om poletten trillade ner i somras. Att vi får väl ta och göra både och. Ha många kor för att kunna driva gården, och så några stycken grisar och getter. 
Tanken är att det ska bli både killingar och smågrisar så småningom, och så får vi se lite hur det utvecklar sig helt enkelt. 


Så lite mer jobb blir det allt för mig om dagarna, när både grisar, getter och höns ska ses till och utfodras. Men inte så fasligt tidskrävande än när det fortfarande är rena rama sommaren. Hur som helst ett kärt besvär. Och spännande.

Skepp ohoj! - Fixa Brittas båt

$
0
0
 Vissa idéer är man mer nöjd med en andra. Särskilt om de fyller en funktion eller löser ett problem, och dessutom blir fina. Det här är en sådan idé! Kanske min bästa på länge.

Britta är lite drygt sex månader nu, och håller på som bäst med att lära sig sitta. 
Och sitta kan hon. I ungefär 20 sekunder åt gången, tills hon vinglar till och ramlar. 
Sista veckan har hon dessutom konsekvent vägrat liggläge, babysitter eller barnstol. Allt förutom att sitta på golvet. Hej kuddhögar runt bebis. Och hej till att springa var tjugonde sekund för att hjälpa en arg bebis upp igen. Ni fattar. Jag har inte fått ett jota gjort under hennes vakna timmar.


Tills jag satte henne i vår skohylla. Eller en gammal trälår som det ju egentligen är. Perfekt stor för att hon ska kunna sitta fritt och träna balansen, men ändå få stöd av kanterna när hon vinglar till och lyckas hitta balansen själv igen.


För att hon ska sitta mjukt och inte slå sig mot kanterna sydde jag en madrass och kantskydd av hobbyskum och lite tyg. Och som synes kunde jag inte låta bli att borra hål i kanten och limma dit en mast (Blompinne modell större) så vi kunde sätta segel. Förmodligen får väl seglet ryka när hon blir lite större och börjar dra i masten, men än så länge funkar det fint.



Sånt jag använde:
En lagom stor trälåda
Hobbyskum (sälj t.ex. på Jysk)
Tyg
Knytband
Kantband
Träpinne
Symaskin
Borrmaskin
Trälim
Häftpistol

Så här kan man göra:
Mät hur stor madrass som behövs, och hur långt kantskyddet behöver vara. Det är bra om kantskyddet är lite högre än lådans kanter så att bebisen inte kan slå sig. Klipp ut delarna av hobbyskummet. Rita av hobbyskummet på tyg och klipp ut en framsida och baksida till både madrass och kantskydd. Lägg till några centimers sömnsmån, både för att madrassen är tjock, och för att kunna sy ihop. Jag sydde fyra band av det prickiga tyget till kantskyddet för att kunna knyta ihop. Men det går förstås att använda färdigt band också.
Sy ihop delarna, räta mot räta (glöm inte ha med banden på kantskyddet!). Lämna en kortsida öppen, vräng åt rätt håll och stoppa in hobbyskummet. Sy ihop den sista sidan. Gör likadant med madrassen.
Borra hål för masten och fäst den med lite lim. 

Till segel sydde jag ett gäng vimplar, och det finns en himla massa bra på beskrivningar på det om man googlar. Sedan sydde jag fast vimplarna i ett kantband, knöt fast ena änden av kantbandet på masten och häftade fast den andra med hjälp av häftpistolen på andra kortsidan av båten.


Så nöjd unge. Här sitter hon gärna och leker. Dessutom går det fint att ta små sovstunder i lådan också hälsar Britta. 

Skepp ohoj! 

Stickat alá 1983

$
0
0


Edith och Sixten har blivit så stora att de knappast tycker att deras mamma har något att säga till om när det kommer till vad de ska ha på sig. Sixten har fortfarande dagar när han inte bryr sig så vidare värst, men Edith är det stört omöjligt att försöka få på nåt som hon inte tänkt att hon ska ha. Och jag tycker hon ska få bestämma det själv. Vi handlar ihop, och jag försöker se till att hennes garderob innehåller en bra blandning av praktiska kläder som jag vet att hon gillar och kommer använda.

Men Britta däremot, hon har av förklarliga skäl inte mycket att säga till om än. Tack och lov och till mammans stora glädje. Så nu frossar vi i gamla grejer. En del 50- och 60-talsgrejer som vi fått eller hittat, men mycket kommer faktiskt från Jonas garderob alá 1983. Det här är nåt utav det finaste tycker jag. Jonas mamma Karin stickade det till honom när han var bebis, och nu är det perfekt höstutstyrsel för Britta.
Stickade barnkläder kan vara det ljuvligaste tycker jag. Visst håller ni med?

Viewing all 131 articles
Browse latest View live